Lite historia om vägen fram till det vi har idag.....

Vägen från lägenhet o hus i stan till en skogskant i Nordmark.

Thomas och jag hade med oss 1 samojed Zamiq och en tokig
tibbe Rambo när vi flyttade från stan, sen skaffade vi en unghane samojed
Simson. Allt var frid o fröjd nästan, samojederna började smita,stack till skogen
o jagade älg. Jag tyckte det var lite häftigt men vi hade ju inte nån jakträtt.
Jag hade ju min examen, men Thomas då inte kunde jag väl låta honom vara utan så han var varsegod att ta jägarexamen han med.
Rambo han var inte våran hundras så honom med lite sorg i hjärtat så fick vi hjälp att placera ut honom till en annan familj.
Under tiden som Thomas tog jägarexamen så miste vi även våran kära vän Zamiq
11 år blev våran gammelgubbe. Ja nu var det ju bara Simson kvar, vilket öde han blev alldeles tokig av att vara själv. Vi började leta hund på nätet, Till slut så fann vi en annons Vorstehtik omplaceras. Annonsen var tre veckor gammal men vi petade ihop ett mail ändå. Vi skulle ju jaga så det var ju en början.
På den vägen lärde vi känna Kurt och tiken fick ett hem hos oss.Lite fel blev det men skit samma, Colla var skotträdd men ställde fågel de gjorde hon men bara på håll för då vissste hon att husse kan inte skjuta. Ja hon var uträknad med allt.
Men tyvärr fick vi inte ha henne så länge,blev bara 5år gammal när Colla fick magsäcksomvridning.Colla lämnade ett jättestort tomrum efter sej. Colla var ingen stjärna jaktligt sett men en jättebra läromästare för alla, både två och fyrbenta. Vi finner nog aldrig en lika fin hund igen.
Vi frågade Kurt efter ett par år vilket fick honom att plasera Colla hos oss.Hihi
Han tänkte så här sa han,Kan dom dumma jäklarna ha tokiga samojeder så kan dom ta hand om en liten tokig vorstertik. Jaja de va hans tanke det.
Vad han inte visst om var att jag vid ett tillfälle när Kurt var nere i värmland fastnade för en hundvalp som han hade med sej. En liten basset fauv de bretagn,jag föll som en fura när jag såg denna vackra valp. Kurt föder upp dom,men vi väntade i 2år och ingen valp i sikte. Nu orkade jag inte vänta längre så vi köpte en Petit basset griffon vendeén Lyra från Risto och Maria på Meldemos Kennel i Vedevåg. Ja så började vägen med dessa underbara hundar. Samojeden Simson blev allt mer utråkad och lessen att sitta själv för Simson var en stönig hund, inte cyckla,spåra,han ville ingen ting.det var mitt beslut att hitta en barnfamilj som kunde tänkas att ha honom som kelgris på den vägen blev det.Ja sen rullade det på och en dag så fann vi en Basset Fauv, Grim kom till oss för två år sen.En helt fantastisk hund,men inte nöjde vi oss för det inte,vi hade fått blodad tand kan man säga. Troja fann vi i norge förra sommaren och sen blev det en egen kull på våran Lyra i sommras varav hennes förstfödda son Zorro blev kvar i familjen. Vad som kommer härnäst vet man inte,o tur ä väl de hihi.